Härmar
Sagan om Grodluvan o Röven
Det var en gång en Grodluva som bodde långt in i skogen i en Hydda. Där bodde han tillsammans med sitt husdjur Lövgrodan. Dom trivdes rätt bra, men kände nog ändå att någonting saknades. Dom bestämde sig för att gå ut o leta efter "nånting".
Mycket riktigt...dagen efter tog Grodluvan på sig sina galonbyxor, fällde in snasen o tog Lövgrodan i foten o gick ut.
Huu...så stor skogen kunde vara. Alldeles förskräckligt jättestor...o lite kuslig.
Efter en ganska lång promenad tyckte Grodluvan att dom borde hitta"nånting" snart. Bara nåt att ta med hem till Hyddan o dekorera med...eller ...ja..ha på toan.
Lövgrodan började bli gnällig över att han inte orkade gå o det var kallt. Suck! Skaffa er aldrig Lövgrodor.
Men...där...där bakom den stora stenen syntes en liten koja. Det lyste svagt mellan grankvistarna. Grodluvan blev glad o slet med sig Lövgrodan för att undersöka rucklet.
-Hallå! Nån där? Hojtade Grodluvan
-Kväck...hm...försökte Lövgrodan som nu hade munnen full av löv....ja jag har aldrig fattat den biten.
Tystnaden spred sig som en dimma.....
Då...
-Jaa....här inne. På toaletten....
Grodluvan tänkte.....om jag hade suttit på toa så hade ju inte jag svarat...men, men.
Dom tassade fram o kikade lite anonymt mellan grenar o kvistar. O där inne.....tro det eller ej.....sitter Röven. Helt enkelt....RÖVEN!!!
Grodluvan o Lövgrodan hoppade av glädje o trodde inte att det var sant o .....bla, bla, bla allt det dära. Röven försökte vända sig om för att se vilka det var. O när han fick syn på dom blev han minst lika glad.
Röven hade kommit bort för flera, flera år sen o Grodluvan hade blivit så lessen så lessen över att inte ha nån Röv längre.
Men nu var dom äntligen tillsammans igen. Hand i hand...eller ja...hur ni nu vill....traskade dom muntert hem till Hyddan långt inne i skogen.
Slutet gott allting gott!
MVH puman
